Sitter i soffan med dom bästa. Fredagsmys är ju så underbart för att alla är samlade. Hade det vart för fem veckor sen så hade en plats till varit upptagen i soffan. En månad sen idag, fan vad tiden går fort. På både gott och ont.
För min del är det fortfarande helt ofattbart. Jag lever på precis som vanligt. Skrämmande! Men som sagt, det har ju inte gått in än. Mörkrädd och rädd för att något ska hända mina återstående nära & kära. Jerker kan inte ens duscha utan att jag sitter, livrädd för att han ska ramla o slå ihjäl sig. :-S
Blir jag själv hemma, om det bara är för några minuter, låser jag dörren. Och detta även mitt på dagen. Jag har blivit sjukt rädd helt enkelt. Tur i oturen att gubben min har ont i ryggen o är sjukskriven. Hade han jobbat kväll hade jag nog tagit barnen under armen o gått o sovit hos mamma. :-o
Äh, nu blev det en novell. Dags att fortsätta se idol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar