måndag 30 januari 2012

Puckon.

Klockan nio igår morse så ringde Emma till R. Hon ville givetvis dit o få paket. Han sa att hon fick komma vid elva. Antagligen för att han vart bakis. Aja, det är oviktigt.
Hon köpte det utan problem. Sen ringer han upp igen, strax efteråt, och säger att hon får komma direkt om hon vill. Lillan skulle fråga Jerker om han kunde köra ner henne varpå hon ropar: - Pappa, kan du köra mig till pappa. Antar att hon ville vara lite rolig, sötan. Då frågar R varför hon kallar Jerker pappa, hon svarar att han är ju hennes låtsaspappa. Han säger att hon inte ska göra det. Jag hör henne säga mamma o sen vill R prata med Jerker. Han säger att Lillan inte FÅR kalla honom pappa, Jerker säger som det är, att hon såklart är glad över att äntligen ha någon att kalla pappa. R hinner hota Jerker ett par gånger innan de lägger på. För henne är han hennes pappa.  Det berättar hon ofta här hemma. Antagligen har detta fått henne att känna att hon oxå har en riktig pappa. En som alltid finns där, en som hjälper henne med sånt mamma inte kan. Hon är löjligt "pappig" och jag duger inte till något längre.
Det som gör mig förbannad är att R nu fick lillan att få dåligt samvete. Givetvis tar en 7 åring på sig detta och känner att hon svikit R. Hon känner sig dum o elak. Det har jag vart så rädd för o så händer det. :/ Hon va helt knäckt efter samtalet o ville inte ens gråta. Hon va fast bestämd över att hon inte ville till R längre. FAN jag blir så arg.

Eftersom hon helt apropå ingenting bestämde sig för att kalla Jerker för pappa så tycker jag att det är supermysigt. I såna familjer där barnen med manipulativa föräldrar gör en  sån sak tycker jag att det är vidrigt.
Hon säger att Jerker inte ska lyssna om hon råkar säga Jerker, utan bara på pappa. Jag kan inte ens nästan förstå hur lycklig hon måste vara som äntligen fått sig en pappa.

Lillan <3
Vad tycker ni andra om sånt här? Kanske ska tillägga, för er som inte vet, att R under Lillans 7 år i livet inte gjort mycket mer än att svika henne. Hon har väl sammanlagt sovit hos R tio nätter, kanske femton. O betydligt fler ggr velat sova där, velat vara där. Jag har aldrigt sagt nej när det gått bra för honom, det har jag vart väldigt noga med. BARA för att hon aldrig ska kunna vända deras relation mot mig. Jag har velat säga nej, typ alla ggr, men hållt emot o låtit henne åka. Ge mig era åsikter -tack. :P

3 kommentarer:

  1. Jag tror inte du kan göra så mycket, möjligtvis försöka prata med honom om att inte vända såna här saker mot henne, men jag antar att det är lönlöst (förmodar att du gjort det tidigare?)

    För övrigt så kan ni bara stötta henne, fortsätta att vara så mycket familj ni redan är. Jerker kan bara vara så mycket pappa han är, inte ska ändra på sig inte.

    Fortsätt som inget hade hänt, du kan inte ta ifrån henne/skydda henne från smärtan eftersom det inte är du som skapar den. Hon måste nog tyvärr lära sig det själv.

    SvaraRadera
  2. Usch vad jobbigt för din Lillan...Jag tycker att ni ska låta henne kalla Jerker för det hon vill, det som känns naturligt för henne. Hon VET ju vem som är hennes pappa och vem som beter sig som en pappa. Låt henne bara förstå att det är de vuxna som ska skämmas, inte hon...Vi har haft det så i 15 år, önskade att jag kunde säga att det går över, men tyvärr är inte alla pappor några som vill deras barn det bästa: trygghet och kärlek.
    Lycka till

    SvaraRadera
  3. Jag förstår hur du känner och jag vet hur ledsna barnen blir.
    Låt henne bestämma vad hon vill kalla honom och strunta i R. Han måste också växa upp och inse hur mycket han faktiskt sårar henne.
    Det kommer en dag när hon inser hur han är, det kommer att göra ont men hon kommer att veta att hon har er.
    Jag känner igen känslan av att vilja säga nej oc hur jobbigt det är att se barnen ledsna efteråt när det dröjer innan de får höra ifrån dem.
    Känn efter vad du tror är bäst och gå på det.
    En pappa är inte en pappa bara för att han har delade gener med barnet utan en pappa ger av sin tid och sitt engagemang och håller om sina barn när de är ledsna.
    Lita på ditt hjärta så blir det bra!

    SvaraRadera