Hon lyssnade på den ofta och kände nog igen sig i texten. Jag funderar så ofta på vad hon hade för hemligheter som hon inte berättade. Inte ens för mig. Jag är säker på att det fanns endel. Hon pratade ofta om lögner.
OM hon hade berättat, hade det då kunnat hjälpa henne? Fanns det något som kunde hjälpa henne?
Jag har tänkt mycket på henne det sista, hon hade kontakt med en kille från sveriges radio det sista, han ville göra ett reportage om sjukvården och hon ville hjälpa till med sin syn på det hela. Det hann hon inte.
Han har nu kontaktat oss anhöriga och vill nu göra ett reportage om sjukvården och Erika.
Jag känner mig inte riktigt bekväm i det. Jag vill framföra hennes syn på sjukvården men vill inte hänga ut henne i radio. Det känns fult att prata om någon som inte längre finns. Men en ordentlig granskning av psykvården i Falköping och ett reportage om det vore på sin plats.
Jag saknar dig så..
När ingen vet.
Hej Johanna,
SvaraRaderaVi känner inte varann, men jag har hittat din blogg via din systers sida - så jag hamnar här ibland. (tror du bor i min systers gamla hus förrsten...).
Jag beklagar verkligen Erikas sjukdom och tragiska bortgång, och jag kan inte för en sekund förstå hur tungt det måste vara för hela er familj.
Om Erika själv ville hjälpa den här killen, för att få fram sin åskikt, så tycker jag inte att det är att hänga ut henne i radio, utan snarare ge henne någon slags upprättelse. Svårt att förklara, men tänk om detta kan hjälpa en enda människa som har det lika svårt som hon haft, hade det inte varit värt det då?
Viktigt dock - Det är givetvis ni som familj som bestämmer!
Kram på dig!
/Annelie